Allt jag såg var 2 rosa streck

ingen mens, kramper i magen, hungrig, trött, kissenödig, måste jag förklara mera?  Men här är historien.. 

jag var orolig i några veckor, igår, 9de feb, gick jag till UDM, älskade charlotte hängde med,tur det.. 
sköterskan gav mig en burk, som jag då skulle kissa i, så nervös som jag va så gjorde det mig ingenting. satte mig i väntrummet, visste inte vart jag skulle ta vägen, jag var så rädd, sedan "Linda.." sa hon, och visade mig vägen in, jag gav henne min burk med kiss där hon stoppade testet i sedan la det på bordet, så satt hon och fråga mig massa saker, så jag tänkte inte redigt på testet.. sedan kollade hon på testet och sa " ja, du är gravid", jag stirrade på testet, där var det 2 rosa streck, dom två rosa stecken som förendrar allt..jag började gråta, jag vet inte varför, men jag kunde inte sluta, jag grät å grät, sköterskan sa " jag behöver väl inte fråga hur du mår just nu", och var väl tur att hon inte gjorde det, för jag hade inte en jävla aning, det var tomt i huvudet, allt annat än vad det var i magen, jag har ett liv där, som växer, hela tiden, ett liv, som jag skapat och som är mitt.. 
efteråt gick jag Challe å Tania och fikade, jag såg barn överallt, dom pratade om allt mellan himel och gjord, men allt jag hade i huvudet var hur jag skulle göra. Vi kollade på bebiskläder, så små å söta, och jag var bombsäker på att jag skulle behålla det. 
Jag åkte hem och berättade allt för mamma, och hon fick mig att ändra åsikt helt, hon hade så jävla rätt, jag har ett helt liv framför mig, jag väntar, tills både jag å Wille känner oss redo, och har upplevt våra drömmar och planer, dom sakerna jag inte kunde göra om jag hade barn.. 

den 17de blir det ultraljud, den 19de blir det att ta tabletten, den 21 blir det själva aborten.. 

Jag mår verkligen dåligt, jag har inte tänkt klart på hur länge som helst, jag har ingen aning om något, men jag känner att jag helt enkelt inte är redo, jag vill leva mitt liv, t.ex. så har jag både studenten och balen iår. 
Men jag känner mig som en mördare, även om det inte är "ett barn" än, jag är i 7de veckan.. kommer vara i 8de veckan när jag gör aborten.. 

Ni får dömma mig precis hur ni vill, men detta är mitt liv, mitt val
Jag har ett helvete just nu, så snälla, hugg inte på mig.. 

  Hugs Lizzie