Fan också!

så kommer tårarna igen.. först är man skit förbannad, sen sitter man och stor lipar..
När folk frågar hur jag mår brukar jag svara att det är som att ha PMS, det är fan så, ena stunden är man skit glad, andra arg, andra ledsen, man vet aldrig hur man mår..

Men iaf, nu sitter jag och pratar med Henrik, och det är så jävla jobbigt, han säger att han vill vara vänner, klart jag vill, men jag älskar han ju mer än vän, visst han sa att vi skulle ta den tiden innan vi kommit över varandra, men tänk så har han kommit över mig och jag inte han? då blir jag sårad ännu en gång.. jag vill ha han i mitt liv, men klarar jag av att ha han som vän? kommer bara vilja ha tillbaka han, inte så konstigt när han är världens mest underbaraste människa, ja man kan få sina sneryck på han, men det får man ju på alla, men jag behöver han, jag älskar han, han är mitt allt.. hur ska jag klara mig utan han?..

Förlåt för allt Henrik, förlåt att jag förstörde vårt förhållande, förlåt att jag var sånt svin, förlåt att jag tryckte ner på dig, förlåt att jag inte fanns där när du behövde mig, förlåt att jag var så självisk, förlåt att jag inte var den perfekta flickvännen som du förtjänar..



(ursäkta snerycket i tidigare inlägget, alla killar är inte svin, tyvärr..) 


Man mår ju inte bättre av att det är begravning nu på tisdag.. 



Gratias! Cras audiri. Hugs ex. / Lizzie